I denna bok fick jag, med andan i halsen, följa Ed, Connor och Julia på hiskeliga äventyr. En rad händelser drabbar dessa tre vänner och varje situation stärker lojaliteten mellan dem. En stor brand utbryter på Snake Mountain som förändrar deras liv för alltid. Connor och Ed jobbar som luftburna brandmän och blir kallade på larm för den brand där Julia, som vildmarksprojekts ledare, befinner sig. Under tidens gång uppstår en viss klyfta mellan dem, men passionen försvinner aldrig.

 

En mycket händelserik bok som fick mig att inte vilja sluta läsa. Hela tiden hade man en känsla av att vara mitt i händelsernas centrum. Boken hade en fin blandning av hopp, spänning och tragedi. Att anmärka på var att boken var något svår att "slöläsa" då och då i och med att det hände så mycket hela tiden. Om man la ifrån sig den ett par dagar var det nästan svårt att minnas den sammanhängande berättelse man läst så långt. 

 

Helt enkelt en exemplarisk bok för den som söker spänning, drama och är uppmärksam. 7/10.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                             

Denna bok skildrar ett exempel på livet efter att ha mist sin allra mest älskade människa. Under bokens gång får man följa huvudpersonen Holly då hon kämpar vidare med livet som änka efter att hennes man Gerry i tidig ålder gått bort i cancer. Som eftermäle lämnade Gerry 10 stycken brev, ett för varje kvarvarande månad på året, åt Holly som vägledning till en ny vardag utan honom. Varje brev avslutas med ett "PS jag älskar dig". 

 

En fängslande bok från början till slut. Känslorna vid läsningen gick lite som en berg- och dalbana precis så som Hollys liv också såg ut. Jag både uppriktigt skrattade ett par gånger samt fällde ett par tårar vid andra tillfällen. En mycket välutvecklad text och jag kunde med lätthet föreställa mig bilder i huvudet utifrån det jag läste. Oerhört beskrivande. Samtidigt var boken ändå väldigt lättläst vilket innebar att den med lätthet kunde läsas på en tio-minuters rast på jobbet lika väl som en timme i sängen innan sovdags. Slutet (som jag givetvis inte avslöjar) hade en otroligt trevlig tvist och jag kände mig vid gott mod efter den sista meningen. Det enda som egentligen inte gör boken till en tio-poängare är att den liknar flertalet andra kärleksromaner. 

 

I allmänhet en mycket trevlig bok som bör läsas. 8/10.

Har gått och bekantat mig med en ny liten häst. Detta är Sunny och henne rider jag en gång i veckan. Hittills har hon verkat mycket trevlig och vi funkar rätt skapligt ihop tycker jag. 

Finner inte ens ord för att sätta en rubrik på detta inlägg. Var ju ett tag sedan jag hängde här men jag hoppas att ni galningar som fortfarande går in här blir glada när jag nu slänger upp lite gamla bilder som jag inte har haft lust att justera fören nu.

Jag tänkte att jag skulle ge mina få kvarvarande läsare en chock. Har dock inte så mycket intressant att skriva om, men jag bjussar iallafall på några relativt nytagna bilder på familjens ögonstenar ♥

I fredags inledde jag ett välbehövligt påsklov med massagebehandling tillsammans med mamma. Sedan hände det faktiskt inte så mycket mer den dagen. På kvällen åkte jag och John till Amanda och Basse en stund och så svängde vi förbi Marieberg på vägen hem och träffade några kompisar.
 

I lördags gick vi upp med tuppen klockan 7 och drog iväg på folkrace. Vi var där lite mer än fyra timmar och min kropp var helt förstörd efter att ha stått upp konstant i alla dessa timmar. Men på kvälllen drog vi iallafall till Askersund för att äta och spela bowling med några vänner. Vi kom inte hem förens mitt i natten och då gick vi och la oss och sov direkt.
 

Igår var det stall-dag. Jag kom till stallet runt ett och då red jag och Klara iväg på en uteritt som var underbar trots att Halving var dunderpigg. När vi kom tillbaka gjorde jag iordning allt i stallet och kom inte hem fören klockan var typ 5. Och då var det duschen och matlagning som gällde. Sen gick vi och la oss vid 9 och jag somnade rätt fort.
 

Idag har jag bara legat i sängen i princip... Kollade på filmen Marley & Me så då fick jag gråta en skvätt också. Men snart ska jag ge mig ut på en liten längre promenad med Loppan så jag iallafall kan känna att jag gjort någon nytta.

Okej, det är fortfarande några galna människor som fortsätter att besöka min blogg varje dag. Jag tycker lite synd om er med tanke på att ni inte blivit uppdaterade sedan den 29 december... Så jag är väl så illa tvungen till att göra en liten update ;)

 

Livet rullar på, jag mår bra, känner mig lycklig för det mesta osv. Lärarna gör sitt jobb genom att vara extremt jobbiga och ger oss hutlöst mycket uppgifter som man aldrig hinner med i skolan utan måste ta med sig hem och jobba med. Jag kommer inte ens kunna ha ett ordentligt påsklov utan plugg på grund av restuppgifter som man aldrig hinner med. Och trots allt så är ju inte jag den som slappar i skolan direkt...

 

Men för att lätta på trycket så kommer jag hem till min familj samt pojkvän och kan slappna av. Visserligen kan John (pojkvännen) gå mig på nerverna emellanåt, men vem fasen är perfekt liksom? Jag vet vart jag har alla och här hemma känner jag inga jobbiga krav. Så det får mig att orka kämpa vidare med skolan.
 

Något annat som också bringar väldigt mycket glädje i mitt liv just nu är Halving. En underbar häst som jag blivit medryttare på för några månader sen. Han är en stor gosse bestående av halvblod och ardenner. Han är stor och kraftig men inte klumpig och jobbig. En perfekt häst för mig med andra ord! Jag rider honom oftast en gång i veckan men om jag inte har så mycket plugg att göra brukar jag få ta någon/några extradagar.

Haha jag har insett två saker gällande min blogg. Det första är att jag är urkass på att hålla bloggen igång, vilket i och för sig beror på att skolan har varit ett rent helvete nu i höst... Och det andra är att min kära Loppan tar upp väldigt stor del här på bloggen, vilket i och för sig beror på att hon är den mest fotogeniska hund jag träffat på haha... Anyway, här är några relativt nytagna bilder på min sötnos♥

En av dom få saker som jag verkligen uppskattar med hösten är att det tänds så spudlande vackra färger överallt. Träden är ju alldeles orangea och fina och får man då en solig dag på det så har man enligt mig ett fullbordat fotoljus. Som till exempel på dom här bilderna, är lite småkär i dom ♥

Nu har jag gått in på sista praktikveckan och det är faktiskt rätt sorgligt. Jag trivs så himla bra på Konsthörnan och skulle inte tveka en sekund på att tacka ja till en anställning där. Alla människor är underbara och jag trivs med deras sysselsättningar. En toppenbra praktik helt enkelt! och utöver praktiken gör jag inte så mycket faktiskt.. Så har inte särskilt mycket att skriva om hehe. 

... mot Norrland faktiskt. Orsaken är förstås tråkig men det ska bli kul att få träffa alla där uppe igen och särskilt mina sysslingar. Jag vet inte om vi åker inatt eller tidigt imorgon men jag hoppas ju förstås att vi åker på natten för att jag ska kunna spendera så mycket tid som möjligt där uppe. Och sen antar jag att vi kommer hem på söndag igen.

Sitter här och halvsover medans jag skriver. Jag har ju nämligen påbörjat min APL (praktik) och den gör mig så jäkla trött haha... Dessutom är jag inne i en riktig sovperiod. Men jag stortrivs iallafall på min APLplats och det gör ju att det går lite lättare att ta sig upp på morgnarna trots att jag känner mig död i både kropp och sinne.

Hur som helst så ska jag vara där i fyra veckor så det kommer väl att bli fyra veckor av trötthet här framöver, men vad fan det får det vara värt. Sen är det höstlov direkt efter så är borta ifrån skolan i fem veckor *snyft*. Men jag överlever nog ska ni se!

Idag anordnades det en hopptävling i Wittvång och det ligger ju rätt nära så jag åkte dit för att få känna lite hästlukt. Tog även med mig mina trogna tjänare, kameran och Loppan. Loppan skötte sig utmärkt och tyckte nog att det var trevligt att gå och käka tappade morätter och hästskit ;) Medans min kamera gjorde mig lika besviken som den brukar när det gäller ridhusbilder.... Så idag hade jag lite extra vill-ha-känsla kring ett nytt kamerahus.

Hur som helst var det trevligt där borta och jag träffade Isabelle som var där som funktionär och fotade även. Vi pratade en del om foto och lite sånt. 

Och nu blev ju som sagt alla bilder urkassa men tänkte ändå lägga upp några så ni får se vad det är jag har spenderat tid på idag.